Att träna tal – tips och råd till föräldrar

Många föräldrar hör av sig till mig för att få hjälp med talträning. Tyvärr gäller det ofta barn med stora svårigheter som borde få hjälp på logopedmottagning men som pga väntetider eller andra skäl inte har fått behandling i den utsträckning de behöver. Barnen som kommer till mig har ofta både talmotoriska och oralmotoriska svårigheter, de har svårigheter som taldyspraxi, överrörlighet, dysartri med mera och behöver riktad talträning under lång tid. Och de behöver träning som bygger på principer för motorisk inlärning så att de kan lära sig hitta, utföra och generalisera rätt rörelser för tal.

Givetvis behöver varje barn få en individuell bedömning också, för att man ska veta vilken nivå det passar bäst att börja på. Men när man vet det är det också viktigt att öva på rätt sätt. Det är när man övar på rätt nivå och på ett sätt som barnet uppfattar som hjälpsamt som träningen går framåt. För att barn ska orka träna måste de känna att de kan lyckas även om det är svårt, och vi vuxna måste ge dem verktyg som hjälper dem bli medvetna om hur de ska göra talrörelserna om de ska kunna lära sig ändra invanda rörelsemönster.

 

Grundregler för talträning 

  • Uppmuntra barnet att titta på din mun, tvinga inte men uppmana att “titta hur min mun gör”, särskilt om barnet letar eller kämpar med ett ord. Det hjälper att få en modell för hur kroppen ska röra sig. 

 

  • Överdriv inte talrörelserna. Det är lätt att frestas att artikulera övertydligt men det hjälper inte barn för det är ju inte så som rörelsen görs egentligen. Så säg orden som vanligt! Fundera gärna lite på hur du faktiskt gör med din egen mun, men utan att överdriva.  

 

  • Långsamt går bra men dela inte upp orden. Det går bra att säga ssssoooomm, men inte s-o-m. Försöka “hålla ihop” orden så mycket som möjligt. 

 

  • Öva ofta men korta stunder. Var tydlig med vad målet är och kräv inte för mycket av barnet så att det blir svårt och tråkigt. Det kan hända att ni kommer behöva öva länge så det måste finnas lek och glädje i övningarna för att barnet ska orka. 

 

  • Om ni leker lekar där ni turas om, ta då er egen tur och kräv inte att barnet ska producera ord när det är er tur. Var istället en modell när det är er tur, det är minst lika viktigt. 

 

Ge feedback på det barnet gör

 

Barn är inte medvetna om hur munnen gör (det är inte de flesta vuxna heller!) och barn med talsvårigheter har ofta svårare än andra att känna och uppfatta hur det blev. Det är därför det hjälper att titta på någon annan som gör rätt, då får barnet en modell att följa. Men det hjälper också att försöka berätta vad barnet gör. Det är förstås viktigt att vi inte kritiserar, men vi kan ge feedback som: 

 

“nu såg jag att hakan åkte åt sidan, kände du det?”

 

 

“nu blev dina läppar jätterunda, vad bra!”

 

 

“vad bra att du satte ihop läpparna i mitten”

 

 

“nu glömde läpparna att mötas i mitten, ska vi se om vi kan sätta ihop dem, så här”

 

Det är mer hjälpsamt att berätta vad som hände och hur det blev än att berömma med “bra”. Givetvis får man gärna berömma att barnet orkar träna och vågar försöka och man kan alltid berömma med “bra försök” om barnet behöver det, men försök sätta ord på det du ser. Det går också utmärkt att berätta vad du själv gör och du behöver inte veta allt innan utan undersök det tillsammans om du inte vet: 

 

 

“vänta.. när jag säger sol så blir min mun väldigt rund tror jag, vad tycker du? Ska vi försöka göra så tillsammans?”

  

 

Leave a Reply

Your email address will not be published.

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.