Tidig utveckling

De allra flesta barn säger sina första ord runt 1-1,5 år. Men långt innan dess har de kommunicerat med oss och också förstått många av våra ord. Barnets första kommunikation är skrik, blickkontakt, leenden och skratt. Barnet har redan från början en preferens för att titta på mänskliga ansikten och kan faktiskt härma grimaser redan som nyfödd. Det nyfödda barnet har också visat sig ha en preferens för sin mammas röst och det språk som mamman talar och som barnet hörde i fosterlivet.

Barnet börjar utveckla tidig kommunikation redan som nyfödd. Hur vi vuxna svarar på och förstärker det lilla barnets signaler är avgörande för barnets kommunikativa utveckling. Om vi ger respons på barnet signaler; om vi byter blöja eller låter barnet kissa om det är vått; om vi ger mat när barnet är hungrigt, om vi ler mot ett leende och mot blickkontakt, om vi kelar och ger närhet och på andra sätt tillfredsställer barnets behov och svarar på dess signaler, då hjälper vi barnet att utveckla förmågan till kommunikation och samspel.

När barnet är runt tre månader börjar det jollra. Den första typen av joller kallas för vokaljoller och består av utdragna vokaler: aaaaooouuuu. Den andra typen av joller, vokaliseringar kommer igång runt 5-6 månader och består av vokaler som ökas och minskas i intensitet (volym) och i tonhöjd (ljust eller mörkt). Runt 9 månader kommer en typ av joller som kallas reduplicerat stavelsejoller och som består av CV (konsonant+vokal)-stavelser: mamamama, papapapa, babababa. Runt året kommer stavelsejoller, då kan barnet variera vokal och konsonant och det låter kanske: babomamamomoba. Det är ofta svårt att skilja de första orden från stavelsejollret då det många gånger låter lika!

När barnet lärt sig sitta kan det vara med mer och se det vi ser. Vanligtvis lär sig barn sitta runt 6 månaders ålder och runt 9 månader får de förmågan till delad uppmärksamhet. Delad uppmärksamhet innebär att barnet kan uppmärksamma någonting tillsammans med en annan person, barnet kan titta på det en vuxen pekar på och inte bara på den vuxnes finger. Barnet lär sig själv peka och lär sig kanske ett medföljande ljud: “dä”. Förmågan till delad uppmärksamhet är avgörande för fortsatt språkutveckling. Studier har visat att vi vuxna talar mer med barn efter att de fått förmågan till delad uppmärksamet: vi pekar på saker och benämner dem och vi benämner det barnet pekar på. Precis som tidigare är det avgörande att omgivningen svarar på barnets signaler och ger respons – då tycker barnet att det är roligt att peka och uppmuntras att titta på saker tillsammans med oss.

Varför jollrar barn? Alla barn börjar jollra, men de barn som inte hör slutar faktiskt med det igen. Teorin är att barnet “tränar” sin hjärna för tal genom att göra ljud: när barnet jollrar hör det ljudet samtidigt som det får en känsloförnimmelse av hur det känns i kroppen att göra ljudet. Det blir en loop som stärker de nervbanor som styr alla de muskler som måste samverka för att vi ska kunna göra ljud!

Det som också händer när barnet jollrar är att omgivningen reagerar och ger respons. Vi hör det lilla barnet jollra och tar ögonkontakt med det och kanske härmar. Att någonting händer när barnet jollrar uppmuntrar barnet att fortsätta. När barnet är lite större och övar sig på reduplicerat stavelsejoller tycker många av oss att det låter som att barnet säger ord. Vi hör barnet säga “mamamama” eller “papapapa” och blir då extra glada, vi tar ögonkontakt, ler och säger kanske “sa du mamma/pappa!” och har barnet tur kommer just mamma eller pappa. Från början är det inte särskilt troligt att barnet faktiskt menade att säga mamma eller pappa, det är mer troligt att hen övade på att göra just de ljuden. Men genom att de ljuden gav en så positiv respons och genom att en mysig person faktiskt kom och log till de ljuden så får barnet en förstärkning på att fortsätta låta så och kan så småningom koppla ihop ljudet mama med just mamma och ljudet papa med just pappa!

pappaborder2small

Redan från början är kommunikation något som sker människor emellan. Utan mänsklig kontakt och respons utvecklas inte förmågan till kommunikation och i förlägningen inte heller språk eller tal.

Läs mer om tidig språkutveckling i inlägget 1-2 år!

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.