Talstimulans för små barn

Små barn som inte kommer igång med tal kan behöva stimulans för sin språk- och talutveckling. Det kan handla om barn som är sena och som kommer igång efter längre tid än andra barn, men det kan också handla om barn som längre fram visar sig ha en tal- och/eller språksvårighet. Om barnet inte jollrat eller bara jollrat sparsamt under sitt första år är det en signal att vara extra uppmärksam på. Likaså om barnet inte gett blickkontakt på samma sätt som andra bebisar.

För språkstimulans är det positivt att börja med tecken som stöd/tecken som AKK (TAKK) och annan alternativ och kompletterande kommunikation (AKK) så som bildstöd. Av erfarenhet vet vi att barns språkutveckling gynnas av att vi förtydligar med gester, tecken och bilder. För den som vill komma igång med tecken som stöd finns det många bra sidor och instagramkonton att titta på så jag kommer inte prata mer om det här. Istället vill jag prata om talstimulans.

Det kan dock vara bra att veta att det inte finns någon konflikt mellan att stimulera tal och att stimulera språk via andra kommunikationsformer. Idealet är att göra både och så att barnet får så mycket stimulans som möjligt via många sinnen. Det finns inte heller någon motsättning i att använda behandlingsmetoder som PROMPT och samtidigt använda alternativ och kompletterande kommunikation, för målet är att skapa funktionell kommunikation på det sätt som fungerar bäst för varje barn.

Men eftersom det finns många som skriver om att använda tecken och bildstöd och få som skriver om att stimulera tal så ska jag försöka ta mig an det nu.

Om du vill läsa mer om språkutveckling kan du göra det här.

På sidorna om olika åldrar hittar du också generella råd för att stimulera språkutvecklingen för barn. De tips och förslag på aktiviteter jag skriver om här nedan handlar om att utveckla och stimulera tal. Om det finns andra funderingar kring barnets kognitiva eller pragmatiska förmåga är det kanske inte de här tipsen som fungerar bäst för er, även om en del kan göra det. För specifika råd till just ditt barn är det förstås viktigt att ha kontakt med logoped, psykolog eller specialpedagog beroende på vad ditt barns behov är.

   För det första: Vi pratar mindre med barn som inte pratar med oss. Det är inte för att vi är elaka utan för att vi som människor ger respons på signaler som ges till oss. Det är en samverkan mellan barn och vuxen som driver kommunikationen framåt. Det är bra att känna till det här, inte för att känna sig dum, utan för att vi då kan anstränga oss och prata mer till barn som inte själva pratar.

Om ditt barn inte pratar eller pratar lite så prata desto mer själv! Benämn saker du ser och saker ni gör, bjud in till samtal och kommentera det som händer.

“Nu tar vi på skorna. Här är den ena skon. Här är den andra skon. Nu är båda skorna på!” 

Förstärk de viktiga orden genom att betona dem mer. Vilka som är viktiga beror på ditt barns förmåga. Säger barnet inga ord själv då betonar du enskilda ord,

“Nu tar vi på skorna. Här är den ena skon. Här är den andra skon. Nu är båda skorna på!” 

säger barnet enstaka ord själv så kanske du betonar två ord osv.

“Nu tar vi på skorna. Här är den ena skon. Här är den andra skon. Nu är båda skorna på!” 

  För det andra: Tolka och upprepa det barnet säger! Säger barnet “dodo” och du tror att det handlade om hunden ni såg på andra sidan gatan, ja du säger du “vovve!”. Säger barnet “öö” och du tror att det betyder “mjölk”, då säger du “mjölk” när du ger barnet mjölken.

Ett problem för barn som har en avvikande talutveckling är att de inte får lika mycket respons på sina yttranden som andra barn får, helt enkelt för att andra inte förstår dem. Och vi tycker ofta det är lite jobbigt att gissa för vi kanske gissar fel och barnet blir arg och frustrerad. Det händer alla som har småbarn men har barnet en avvikande talutveckling händer det mycket mer och under längre tid. Men det är ändå bättre att vi gissar och försöker reda ut vad det var både för att barnet då får veta att vi tycker att det hen säger är viktigt och för att barnet då får höra rätt ord fler gånger.

Det som händer när vi inte upprepar ordet är nämligen att barnet inte får lika mycket feedback på sitt eget yttrande som andra barn. Om ett barn säger “wuwwu” om hunden så är det många som kommer svara “ja vovve!” men om barnet säger “dodo” är det risk att ingen säger någonting alls, vilket ju faktiskt betyder att barnet som har en typisk talutveckling får bättre förutsättningar att lära sig hur orden låter än ett barn som har en avvikande talutveckling.

Så tolka, upprepa, 

försök reda ut vad barnet ville säga 

och benämn vad det var 

när ni kommit fram till det! 

   För det tredje: lek! För barn är lek träning och träning måste också ske i lek. Ingen ettåring kan delta i träning, men de kan delta i någon typ av lek.

Dels kan du blanda dig i leken som barnet håller på med, du kan sätta dig bredvid och benämna det som barnet gör och göra egna roliga saker som du också sätter ord på.

Men du kan också hitta på lekar som du bjuder in barnet till. Om du vill stimulera tal mer direkt så är det här ett bra sätt att göra det på. Och om du väljer aktiviteter som roar just ditt barn går det utmärkt att träna på det här sättet från 1 år och uppåt – men du måste förstås utveckla leken på det sätt som roar ditt barn.

Lekar för talträning

  • Hitta på en lek med möjlighet till många repetitioner
  • Hitta på ord eller korta meningar som ingår i leken
  • Kräv inte att barnet säger orden eller meningarna men var noga med att alltid säga dem själv
  • Var rolig! Se till att det finns lite utrymme för förväntan i leken så att ni har tid att säga det som ska sägas och så att barnet har tid att titta på dig!

Lekförslag

Ta ett gäng leksaksbilar och sätt dig och barnet vid ena väggen i ett rum. Berätta för barnet att ni ska se om ni kan köra bilarna hela vägen till andra väggen. Kan bilarna krascha? Kommer det låta “bang!”? Ta en bil i taget och innan ni kör iväg den så bygger ni upp lite förväntan och säger “åååååååå kör!” eller “åååååk!” eller “ett… två… tre… kör!”. Skicka iväg bilen och visa att det var kul att den kraschade in i väggen på andra sidan. Vill barnet prova nu? Hjälp till att köra iväg bilen om det behövs och hjälp till att stanna upp så att du hinner säga det du bestämt att ni ska säga.

Barnet måste inte säga orden och det brukar fungera dåligt att begära att barnet ska upprepa. Se istället till att ordet eller meningen är en del av leken – man säger alltid såhär när man leker den här leken! Om du är noga med att själv alltid följa regeln att säga ordet eller meningen när ni leker så börjar barnet ofta också härma efter ett tag. Ett annat skäl till att stanna upp lite är att ge barnet en chans att titta upp på dig. Många barn som är motoriskt sena med sitt tal tittar inte lika mycket på andras munnar som andra barn och därmed ser de inte de rörelser vi gör och kan inte imitera dem. Vi vill gärna uppmuntra barnet att titta på den som pratar och om du stannar upp lite kanske barnet vänder blicken mot dig för att se vad du sysslar med.

Gillar barnet att hoppa i sängen? Ha en lek där ni hoppar tillsammans eller där du hjälper barnet att hoppa högt. Innan du hjälper barnet att hoppa säger du på ett spännande sätt “åååå hoppa!” eller “hoppa” eller “ett… två.. tre.. hoppa!” eller något annat som du tycker passar. Sen får barnet hoppa lite. Stanna upp igen och gör om. Alla gånger ni leker den här leken så säger ni “hoppa!” eller det som ni valt att man ska säga i leken.

Bygga och krascha är ofta kul. Bygg upp ett torn som barnet får krascha. Men stanna upp barnet innan hen puttar ner tornet och säg på ett spännande sätt “ett.. två.. tre.. bang!”, eller “åååååå ramla!” eller något annat du tycker passar. Tycker barnet att det var roligt? Benämn att det var roligt att tornet rasade! Bygg upp tornet igen och gör om.

Mata gosedjur kan vara roligt. Förbered att mata något djur eller en figur, ta fram en leksakstallrik med låtsasmat och turas om att mata figuren. För en två-treåring kan det vara roligt att försöka mata med konstiga saker, kanske en leksaksbil eller en kloss. Varje gång ni matar säger du “nu ska du äta!”, “ät upp!” eller bara “äta”. Får figuren konstiga saker säger ni förstås “blä” och busar med att det var något äckligt.

Hinderbana kan man göra både ute och inne. För ett litet barn som behöver hjälp kan ni inför varje litet hinder säga “hopp!” eller “upp!” eller vad som passar. För ett större barn som kan springa runt banan själv hjälper du till att stanna upp före start och så startar ni med ett “klara färdiga gå!” eller “gå!” eller “hopp” eller “spring!” beroende på vad som passar. Heja och beröm förstås och när det är dags för nästa varv hjälper du till att stanna upp igen och så säger du ordet eller meningen. Det kan vara en balansgång att hitta rätt mängd tid så att barnet inte blir frustrerad men ändå får tid att höra vad du säger och kanske prova själv och det fungerar förstås olika lätt för olika barn. Men var inte för orolig och ha inte för bråttom. Utmana barnet att stanna upp lite lite mer för varje gång. Du vill fånga barnets uppmärksamhet så att hen blir medveten om vad ni säger när ni startar, det går kanske inte på en gång men om du har tålamod och vågar utmana på en bra nivå så går det ofta tillslut.

Stoppa saker i en låda kan vara förvånansvärt roligt för både riktigt små och störrebarn. Gör en brevlåda av en kartong, skär ut en springa som är lagom att stoppa i små saker eller papper i och turas om att lägga i. För ett litet barn är det kanske roligt med något som låter – säg “plopp!” eller “tjong!” eller “borta!” när ni stoppar i något. För en två-treåring kanske ni säger “hejdå!” eller “hejdå saken/pappret/bilden!”. Återigen är det viktigt att du hjälper till att stanna upp och bygger upp den där förväntan för att ni ska säga och sen göra det roliga. Och återigen inget krav på barnet att upprepa – du står för att upprepa ordet eller meningen tills dess att barnet börjar försöka tillsammans med dig.

Börjar det bli tydligt hur man kan bygga upp en passande aktivitet? Bara fantasin sätter gränser för vad som kan passa just dig och ditt barn. 

Men vilka ord?

En fråga som kan dyka upp nu är kanske ordval? I mina exempel är det både ord som är lätta för barn att säga och ord som är svåra. I direkt behandling är det bra att använda ord som är lagom lätta/svåra för barnet, om det är jag som håller i behandlingen så vill jag ha gjort en analys av vilken motorisk nivå barnet är på så att jag kan välja ord som passar. Men i stimulans hemma behöver man inte tänka på samma sätt för här är syftet att stimulera till tal även om det kanske inte låter helt korrekt. Om ni säger “åk!” när ni kör iväg bilarna så kanske barnet efter ett tag börjar försöka med “åå” och sen “åt!”, men det går utmärkt ändå. Om barnet inte använde ordet förut så har du ändå hjälpt till att lära in ett begrepp som barnet nu har ett talat ord för, och för små barn kan vi ändå inte förvänta oss att uttalet är helt korrekt. En typiskt utvecklad treåring kan säga att “vi ta åta tij mojmoj” utan att det är något konstigt med det, så om ett icke typiskt utvecklat barn börjar använda ordet “åta” för “åka” så är det bara positivt.

När ni börjat med några sådana här lekar är det förstås också positivt att använda samma ord i andra sammanhang, och jag tror att många börjar göra det av sig själva. Om vi till exempel övat på “hoppa!” i en hoppa-lek så kanske vi betonar “hoppa in i bilen” och “hoppa i byxorna” lite extra. Då ger vi barnet en förståelse för att ordet kan användas i många olika sammanhang och när hen har börjat använda det i leken kan hen förhoppningsvis börja använda det även vid andra tillfällen om vi hjälper till och förtydligar att det passar bra. Väljer du vanliga, funktionella ord i dina lekar så blir det lättare att använda dem även i andra sammanhang. Som ett exempel är “upp” ett av mina favoritord – för många av oss städar upp, plockar upp, tar upp, sätter upp, går upp, tittar upp, lyfter upp många gånger varje dag!

Leave a Reply

Your email address will not be published.

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.