Talmotorik

Talmotorik är den motoriska styrningen av de muskler som måste samarbeta för att våra munnar och stämband ska kunna skapa olika ljud. Precis som med annan motorik är talmotoriken någonting som utvecklas under barnets småbarnstid. Det nyfödda barnet har faktiskt inte de anatomiska förutsättningarna för att göra ljud! Det beror på att det nyfödda barnets svalg är utformat så att luftvägarna är skyddade och barnet kan amma samtidigt som det andas genom näsan. När barnet växer hamnar struphuvudet med stämbanden längre ner i halsen och det blir nu möjligt för barnet att börja göra ljud.

Motoriken i munnen utvecklas också succesivt från att barnet bara gör ljud där munnen är öppen (vokaljollret aaaoooo) till att bli ljudvariationer där munnen öppnas och stängs (reduplicerat stavelsejoller och stavelsejoller bababa mamama bobaba). Barnet lär sig kontrollera rörelserna och att planera dem.

Rörelsernas planering sker i hjärnan. Det är hjärnan som måste säga till nerverna att sätta igång rätt muskler för att att ett visst ljud ska kunna skapas. Det är ett avancerat system. För att en ljudsekvens (tex ordet “mamma”) ska kunna produceras måste hjärnan göra ett motoriskt program för ljudsekvensen, nerverna ska skicka programmet till berörda muskler och musklerna måste samarbeta för att få fram sekvensen korrekt. Och det är många muskler som ska samarbeta; de som styr käkens öppning och slutning samt de muskler som ser till att käken inte åker iväg åt sidan eller bakåt/framåt; de muskler som styr läpparna och kinderna så att vi kan runda läpparna eller sprida dem; tungans muskulatur som gör att tungan kan lyftas mot gomtaket i framkant, i mitten eller längst bak; och dessutom muskulaturen runt lungor och stämband som ser till att vi kan göra ljud med stämbanden liksom den mjuka gommen längst bak i svalget som för vissa språkljud öppnas och släpper upp luft ur näsan.

Små barns motoriska program är inte färdigkalibrerade ännu och små barns rörelsemönster är faktiskt inte likadan som hos större barn eller vuxna. I allmänhet är det lilla barnets rörelser större och mindre självständiga. Gällande tal betyder det att små barn inte rör läpparna separat för att göra ljuden “m”, “b” och “p” utan de pressar ihop läpparna genom att röra käken upp och ner istället. Det kan därför variera lite från gång till gång och ordet “mamma” blir ibland “mamma” och ibland “mamam” eller kanske “ammam”. Det fungerar i munnen på samma sätt som med resten av kroppen; små barn snubblar lite oftare och de missar om de sträcker sig efter något som rör sig därför att deras hjärnor inte har tillräckligt flexibla och finkalibrerade program ännu. Precis som med andra rörelser gäller det att barnet tränar på rätt rörelser i munnen för att de talmotoriska programmen ska bli välfungerande.

Inlärningen av begrepp, utvecklingen av språkförståelse och utvecklingen av tal måste ses som ett dynamiskt system där varje del påverkar de andra. Det lilla barnet säger “papapapa” och får auditiv information om hur det låter, sensorisk information från munnen hur det känns men barnet får också social information om pappa kommer till det ljudet och barnet får emotionell information om pappa är glad när han kommer. Tillsammans gör de olika intrycken att barnet kan koppla ihop känslan + ljudet + personen till begreppet “pappa”.

Det finns forskning som visar att barn som har problem med en del av systemet, tex den motoriska informationen, också får svårare att lära in nya ord.

Problem med talmotoriken kan uppstå pga problem med innervation av talmuskulaturen, alltså att nervbanorna från hjärnan till musklerna inte fungerar som de ska, det kan bero på sensoriska problem, att känselförnimmelsen hos barnet är annorlunda. Problemen kan drabba samtliga delar av talmuskulaturen eller bara viss delar av den. Det kan också vara ett apraktiskt problem vilket betyder att programmet för produktionen av en viss ljudsekvens inte fungerar och barnet har svårt att utföra vissa rörelser viljemässigt. Apraktiska svårigheter ger upphov till inkonsekventa ljudsystem där ljudsekvenserna ibland låter bättre och ibland sämre. Talmotorik innefattar också dysartriska problem, vilket är ett problem där musklerna inte är tillräckligt snabba och/eller starka. Då blir artikulationen sluddrig och otydlig.

Läs mer om behandling av talmotoriska svårigheter under rubriken PROMPT!

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.