Afasi innebär förvärvade språkliga svårigheter, vanligtvis efter en stroke eller efter en traumatisk hjärnskada tex bilolycka eller våld mot huvudet.

Svårigheterna ser lite olika ut beroende på var i hjärnan skadan sitter och hur stor skadan är. Prognosen ser också olika ut beroende på många faktorer så som tidigare skador och sjukdomar samt ålder.

Intensiv behandling under det första året efter insjuknandet har visat sig viktigt, men även många år senare kan behandling förbättra de språkliga förmågorna.

Det finns två dominerande skolor för hur man kategoriserar afasi, därför kan man läsa om samma typ av svårigheter men med olika namn, men det är egentligen inte så viktigt vad det heter mer än som ett sätt att beskriva hur svårigheterna ser ut.

Långt bak på frontalloben strax framför primära motorkortex ligger ett område som kallas Brocas område och en skada där kallas ofta för Broca-afasi. Broca-afasi innebär att personen har stora svårigheter att få fram ord, meningarna blir ofta “telegramstilsartade” och saknar grammatiska bindeord och böjningsformer och talet är mödosamt. Den drabbade har ofta stora svårigheter att hitta ord men språkförståelsen är ofta helt eller delvis intakt.

En skada längre bak på temporalloben, runt det område som kallas Wernickes område kallas ofta för Wernicke-afasi. Genom det området går signaler från hörseln in och tolkas, och en Wernicke-afasi innebär att personen har stora svårigheter att förstå språk. Många gånger kan den drabbade tala i långa meningar men innehållet knyter inte an till samtalet eller betyder kanske ingenting. Många gånger kan den drabbade ändå benämna föremål korrekt och har inga svårigheter med att hitta ord.