Svårt med /r/ är en sån där fråga som man som logoped kan känna sig ganska trött på. En del tycks tro att det enda logopeder gör är att träna på /r/, andra tycks tro att det är det enda uttalsfel som finns. Det är ett ljud som alla hakar upp sig på, och man kan få frågor om huruvida barnet kommer lära sig säga /r/ trots att barnet just nu inte kan göra sig förstådd överhuvud taget vilket skulle kunna tyckas vara ett större problem.

Men nu tänker jag ändå på /r/. Och på tonåringar.

Jag får ganska ofta frågor om /r/ och tonåringar, nästan alltid pojkar. Det är oftast pojkar som när de var yngre hade svårt med fler ljud men nu är det /r/ som de själva och omgivningen reagerar på. Många gånger beskrivs de som att de pratar “otydligt” och “mumligt”. En ganska stor andel av dem har också ett avvikande bett och ska få eller håller på med en insats på ortodontin (något som för övrigt stämmer med forskning om tal och bett, barn med kvarvarande talsvårigheter har i högre utsträckning ett avvikande bett. Se här) .

Tidigare tyckte jag att det var rätt jobbigt med frågor om /r/ för jag visste inte vad jag skulle göra för dem, att upprepa te-de i evigheter räcker liksom sällan för den här gruppen. Men numera tycker jag att det är intressant och jag träffar gärna dessa tystlåtna, otydliga tonåringar för nu för tiden kan jag se vad det är de gör. Och nu tänkte jag dela med mig av det för intressant nog gör väldigt många av dem väldigt liknande saker.

Här kommer.. Topp 3 saker att titta på hos tonåringar som inte kan säga främre tremulantiskt /r/:

 

1. Hur mycket rör de käken? I ett tidigare inlägg om talmotorik pratade jag om hur man ser käkglidningar och stor käköppning men det jag vill titta på nu är kanske snarare hur lite de rör käken. Käken ska ju kunna öppna sig i olika lägen, för nöjes skull använder jag mig av PROMPTs 4 öppningsbeskrivningar där 4 är största läget för tal (inte det största du kan öppna utan största i tal) och 1 är minsta med tänderna lätt, men inte pressade, ihop. Läge 4 är för vokaler som långa /a/ och /ä/, läge 1 är för vokaler som långa /i/ och /y/. Däremellan hittar vi långa /e/ på läge 2, en hel massa olika /ö/ på läge 2-3, korta /ä/ på 3, långa /å/ på 2-3 osv. Skillnaderna på de här olika lägena är inte så himla stor men små finjusteringar i höjd gör vi hela tiden när vi pratar och vi går framför allt upp och sen tillbaka igen. Men mina tonåringar som saknar /r/ stannar högt upp-mitten. Ibland använder de läge 1 men oftare håller de sig på läge 2. Framför allt har de inte någon stor öppning och de rör sig inte upp och ner och upp och ner och justerar inte lägena flexibelt i löpande tal. Vad beror det på? En tidigare käkinstabilitet kanske? Bristande dissociation tunga-käke – ja ofta. Kanske har de också “tystnat” lite ju mer folk har påtalat att de pratar otydligt? Kanske en kombination. Rör på käken gör de i alla fall inte.

2. Hur gör de bakre sje-ljud? Håll ut ett sje – hur gör du? Jobbar tunga eller läppar? Säger du “sju” med bakre sje-ljud så gör du förstås läpparna runda men om du säger “sjal”? För bakre sje-ljud är det tungan som ska jobba och inte läpparna. På grund av den synergi mellan läppar och tunga som gör att tungan drar sig bakåt när läpparna rundas (ja prova själv) är det lättast att hitta bakre ljud med rundade läppar. Små barn gör det. Sen dissocieras tunga från käke i alla positioner och vi kan göra sje utan rundade läppar. Men inte tonåringar som har svårt med /r/, i alla fall väldigt sällan. (För engelsktalande barn är det vanligt att de gör engelskt /r/, som ju är ett bakre tung-ljud med rundade läppar och barn som har svårt med engelskt /r/ behöver lära sig att lyfta tungan bak utan läpprundning.)

3. Hur rundar de läpparna för långa /y/? Vårt svenska långa /y/ är en extrem och ett ljud som inte finns i särskilt många andra språk. Det är ett språkljud som barn lär sig säga sent av samma skäl som gör att barn rundar läpparna för bakre sje-ljud nämligen att den tidiga synergin mellan läppar-tunga gör det lättast att dra tungan bakåt med rundade läppar. Därför är rundade vokaler med posterior tungposition bland de tidigaste (och i språk mest utbredda) vokalerna. För att göra långa /y/ måste vi trut-runda läpparna och pressa tungan riktigt långt fram mot tänderna, dvs motsatsen till den tidiga synergin. Om man ska kunna göra främre rullande /r/ som ju kräver en mycket god tung-kontroll är det förstås rimligt att se om tungan kan röra sig anteriort med rundning eller inte. Det kan den ofta inte hos tonåringar som har svårt med /r/.

 

Vissa har förstås större svårigheter och andra mindre. Många har en ökad spänning i läpparna och i mungiporna, andra har förutom spänningarna i tal även en ansträngd läppslutning i vila och/eller öppen mun i vila vilket förstås i stor grad bidrar till bettavvikelserna. Och det finns förstås de som verkligen bara har svårt med /r/. Men genom att titta på käke, läppar och dissociation käke-läppar-tunga kommer man långt.

 

 

Båda låter /o/ men görs de samma lika?

 

 

 

Så vad gör man då? En osteopat sa till mig en gång att man kommer långt på att göra rörelser åt motsatt håll mot det man brukar fastna i. Om jag har en tendens att sjunka ihop och fälla axlarna framåt så behöver jag jobba med det motsatta att lyfta bröstet och föra axlarna bakåt. Och det är egentligen vad jag vill jobba med i tal med.

Om jag saknar kontroll och flexibilitet i käkens lägen så får vi öva på det: öppna och gå tillbaka och lägg märke till rörelsen i ord som kräver öppning och stängning (sand, tand, tänd, tappat, paddan..).

Om jag ser att läpparna hjälper till för bakre tung-ljud så får vi öva på att göra dem med läpparna neutrala (sjal, chans, schampo..).

Om jag ser att läpparna hjälper till med retraktion för främre tung-ljud så får vi öva på att få med främre tung-ljud med läpparna rundade eller neutrala (som, stå, stopp, slut..).

 

Vill man lära sig mer om sånt här och lära sig att inte bara lyssna utan även titta på tal så rekommenderar jag som vanligt PROMPT. Numera även på svenska 🙂

Till exempel workshop med start den 27/4!